”Behandlingen” jag fick som skulle smärtan och blödningarna gjorde dem konstanta istället. Jag fick tjata mig till varje operation, besök hos specialist och rehabomgång. Inte en enda åtgärd har kommit ifrån sjukvården, allt har varit på mitt eget initiativ. Och detta då efter att jag faktiskt fick diagnosen, ca 20 år att ha snurrat runt i vården utan någon aning om vad som var fel. Satt hos en neurolog och frågade hur jag kunde ha migrän kopplat till menscykel, har inget samband fick jag höra. Gynekolog med 40 års erfarenhet satte mig på månadslånga extremt starka penicillinkurer mot ”inflammation i livmodern”. Inte ens då fick jag hjälp vidare när de inte hade haft någon effekt. Jag själv var den som föreslog att det kunde vara endometrios. Jag själv bönade om att få göra radikal hysterektomi pga endometriosen och ta ut blindtarmen också. Dom var tveksamma men ”ok då”. Visade sig vara endometrios även i den, myom och adenomyos. Så glad att jag stred för mig själv, annars hade läkarna hellre sett att jag fortsatte med hormonbehandling istället för operation. Nu ca 1,5 år efter sista och tredje operationen kan jag arbetsträna ca 10 timmar i veckan. Varit heltidssjukskriven i åtta år och innan dess aldrig kunnat jobba heltid en hel månad i hela mitt liv. Jag har inte haft ett liv, inte klarat någonting. Mina barn och min man har påverkats starkt också. Tänk vad samhället skulle vinna på bättre vård för endometriospatienter.